Ni vet den där känslan som sakta men säkert börjar att bubbla upp inom en? Man känner hur kroppen börjar vrida och vända sig efter den här Crawingen/Begäret och det börjar klia i fingrarna på en. Det kittlar i kroppen när man tänker på det man vill ha och man inser att man skulle kunna införskaffa det. Hoppet växer och man känner sig nästan yr av denna känsla. Ruset som bildas när lyckan är fullbordad och man ler bara man tänker på det. Jag har fått en sån här Crawing, en vidrig sådan! 

 

Jag har fått Crawing efter en häst... Fuck

 

Jag har gått public about it! Jag har däremot ett vett som sätter stopp för min dröm. För jag vet att jag inte har råd på många, långa vägar. Jag pratade senast i veckan om det med en tjej nere på ridskolan, hon frågade om jag inte var sugen på en egen häst? OM jag är, OM du bara visste hur mycket jag vill ha en EGEN häst. Vi skrattade gott och pratade om det en stund. Hon blev glad över att höra mitt resonemang och mitt sunda förnuft som jag satte i första rum hela tiden. Jag suckar lite för mig själv med ett leende på läpparna.

 

Jo visst jag har kompisars hästar jag kan rida men de är ponnysar/minihästar. Alltså hästar runt 150 och hey, jag är 1,74 lång och fine om jag vägt 70kg. Då hade det varit en annan sak, men jag känner att jag kan inte hålla balansen på samma sätt när man kommer till å TRÄNA dressyr, hoppning osv. Nu när jag rider på ridskolan och får rida stora hästar och får känna att SÅHÄR ska det kännas. Jag älskar att rida ut, pyssla, ut å gå med hästarna och allt som hör till. Men jag är också en tränings och tävlings människa i botten som tyvärr aldrig fått chansen till att komma iväg å göra det jag vill. Jag känner att jag börjar bli lite "less" att inte ha en egen å sköta och pyssla med.

 

Varmblod, dessa underbara djur. Mina tankar när jag tänker på en egen häst är Det ska vara ett Varmblod. Något annat finns inte som får min blick att stanna upp när jag scrollar mig genom annons efter annons för att drömma mig bort. Jag ler åt mig själv när jag skriver detta, men det är sanningen. Dessa fina hästar som är utbildade till skyarna, "unga" och perfekt i beskrivning får mig bara att trycka på tillbaka pilen och fortsätta scrolla. Men det där Varmblodet som skänkes bort för att han inte passar på travet längre, den där som står och ser ut för ingenting. Den jäkeln får mitt hjärta att pulsera, för det finns ingen bättre häst än dessa travare.

 

Nu lät jag fantasin skena iväg med mig igen, tillbaka till nuet och verkligheten tack! För en egen häst lär dröja ett tag innan jag skaffar. Men det finns en del vägar att gå runt den där "egen" biten. :P